Historia
Hur allt började: Grundandet den 12′e Juni 2005
Efter millennieskiftet utvecklades Örgryte IS läktarkultur i raskt takt. Tifo-arrangemangen blev en självklarhet på läktaren, med storsatsningar vid derbyn. Sången blev allt röststarkare och införandet av trumman på Östra Stå höjde stämningen. Vår läktarkultur fick tidigt inspiration från sydliga breddgrader, vilket gjort att bland de aktiva supportrarna har det alltid funnits samstämmighet i vår syn på hur den visuellt levande läktaren måste prioriteras. Allt det som grott tidigare gjorde det möjligt att ÖIS supporterscen år 2005 var mogen att ta steget mot den första organiserade ultrasgruppen med mål att samla fanatiskt engagerade ÖIS’are. Underlaget för grupperingsbildning var stort då det fanns ett sug till organisering hos klackens engagerade. Tre personer från Östra Stå beslutar att försöka samla ihop den krets med ÖIS’are man tycker sig dela syn på läktarkultur med och ganska snart har tillräckligt med folk engagerats för att sätta grupprojektet till verket. Den 12′e Juni 2005 samlades gruppen så till sitt första möte vilket blir det officiella startskottet i bildandet av Inferno Örgryte. I Augusti två månader efter grundandet beslutar gruppen sig för att använda döskallen med rödblå halsduk som grupplogga. Eftersom vårt enda mål med gruppen är att på alla möjliga sätt stödja Örgryte IS har Inferno Örgryte alltid stått tillsammans med den övriga klacken, nämligen på Östra Stå. Initialt utmärkte Inferno Örgryte sig genom synen på och användandet av pyroteknik men allt eftersom tiden fortlöpt är det hjärtat av klacken som blivit det synonyma med Inferno Örgryte, i form av det verbala och visuella stödets alla komponenter.
2005 – New kids on the block
Från och med den 12′e Juni fanns Inferno Örgryte placerade centralt på Östra Stå. Örgryte IS – Gefle IF blev den första matchen gruppen besökte tillsammans, samma dag som grundningsmötet för gruppen. Initialt lades energi på framförallt sång men även visuellt stöd genom flaggor. Den nya gruppen fick från början en hätsk attityd emot sig från en stor del av klacken, men det fanns även folk som ställde sig positivt till gruppen. Kritiken mot gruppen kom till stor del från folk som tyckte flaggorna skymde sikten av spelplanen, men även från främst äldre klackfolk som var skeptiska till den synen på läktarkultur vi förespråkade. Kritiken var dock inget som hämmade vår vilja att fortsätta utvecklingen av gruppen, även om det oundvikligen försvårade vårt arbete. Intresset för gruppen växte allteftersom säsongen fortskred och medlemmar som ansågs uppfylla våra krav rekryterades. Säsongen avslutades med hemmamatchen mot Djurgårdens IF (0-0) som kammade hem SM-guldet framför näsan på IFK Göteborg, till vår stora glädje. Budskapsbanderollen ”Hellre Allsång på Skansen än Guldpytt på Kamratgården” summerar säsongens avslutande match förträffligt.
2006 – Misär på alla fronter
Säsongen 2006 inleddes miserabelt, efter 13 omgångar hade laget bara samlat ihop 5 poäng och det var uppenbart att det skulle bli ett tufft år som ÖIS’are. I hemmamatchen mot Helsingborgs IF drabbades gruppen av avstängningar vilket förvärrade en tidigare dålig relation med ÖIS Säkerhet. Grabbarna som fortfarande kunde besöka arenan fortsatte att bedriva gruppens ändamål, att stötta Örgryte IS, på rätt sida spärrarna. En ljuspunkt i mörkret var de båda hemmaderbyna mot IFK och GAIS. Örgryte vann över GAIS med 1-0 i den femtonde omgången och i den artonde omgången besegrades IFK med 3-2. I båda matcherna bjöds det på röktifo ifrån Östra Stå. Ytterliggare en milstolpe var det faktum att Inferno Örgryte började anordna egna bortaresor, först ut var Halmstad borta och därefter anordnas första resan med storbuss till matchen mot Helsingborg senare under säsongen. Angående planerna på en nybyggd fotbollsarena i Göteborg ville Inferno Örgryte och dåvarande Örgryte Livgarde i matchen mellan Örgryte IS och Djurgården IF visa att det gick att skapa stämning och att sikten inte är dålig från en kortsideläktare. Vi försökte alltså tillsammans flytta klacken till den norra läktaren för att på ett sådant sätt prova på hur det fungerar, och propagera för en kortsideklack på den nya arenan under parollen: ”Klacksektion: Kortsida – Två Etage”. Aktionen blev lyckad, stämningen på kortsidan blev bättre än förväntat och växelsången mellan kortsida och långsida var ett element vi saknat tidigare. Något sportsligt mirakel inträffade dessvärre inte, efter 1-1 i näst sista omgången mellan Örgryte IS och BK Häcken var degraderingen ett faktum. Örgryte IS avslutade därmed året med degradering till Superettan efter tolv raka säsonger i högsta serien.
2007 – Tillbaka på historisk mark
Efter det att Örgryte IS blev degraderade låg fokus på avancemang tillbaka, föreningens styrelse hävdade att ”vi ska tillbaka inom tre år”. I Inferno Örgryte hade vi bytt organisation för att på mer effektivt sätt fungera som ultrasgrupp, och såg med förväntan på det kommande året. I och med att Gamla Ullevi revs för byggandet av nya Gamla Ullevi fanns det två val av spelplan, Ullevi och Valhalla. Valet av klubben att spela på Valhalla var enbart positivt, istället för att spela på en publiktom jättearena, spelade vi på en välfylld mindre arena med närhet till planen och med goda förutsättningar att skapa stämning. Att det som bonus innebar att vi inte längre behövde dela arena med lokalkonkurrenterna IFK och GAIS var som grädde på moset. Superettan var en stor omställning från Allsvenskan supportermässigt, när toppmatcher som IFK och GAIS byttes ut mot Häcken och Landskrona, innebar det minskat intresse hos marginalsupportrar och det blev ett uppenbart publiktapp.
Säsongen 2007 kan delas in i två olika delar. Den första delen var det positiva tongångar i föreningen och på läktaren. Året inleddes med Örgryte IS mot Degerfors IF på Vahalla där ett vackert tifoarrangemang mötte spelarna vid inmarsch, nämligen röda och blåa viftflaggor i två sektioner på läktaren och en oh med ÖIS-skölden i mitten samt en banderoll under med texten ”Tillbaka på Historisk Mark – 2007 blir ett Klassiskt År”. Hemmaderbyt mot BK Häcken bjöds det också på koreografi, fyra oh-flaggor med ÖIS, Örgryte Livgarde, Inferno Örgryte och Balders Hages vapen på hölls uppe, inramat med banderollen ”AMOT ET FIDES”. Efter en stund drogs OH-flaggorna ner och tio bengaler tändes centralt på Östra stå. Efter matchen som slutade 1-1 blåstes av och folk började bege sig hemåt hade polisen tillsammans med ÖIS Säkerhet bestämt sig att frihetsberöva alla som de ansåg vara misstänkta för eldandet av pyrotekniken. Ett 50-tal supportrar av varierande kategorier hölls kvar med våld och krävdes på personuppgifter. Hela spektaklet slutade med fyra avstängda supportrar vilket drev oss till protest i matchen därpå, Örgryte IS hemma mot Falkenbergs FF. Allt som allt gick den första halvan av säsongen skapligt till, spelet verkade mer och mer lovande och inför BK Häcken – Örgryte IS verkade det som vi hade någonting spännande på gång. Sen ändrades allt tvärt.
Den andra delen av säsongen präglades totalt av FC Gothia, en idé att slå ihop ÖIS, GAIS & Häcken till en stor kommersiell smörja. Nyheten om att idéen FC Gothia läckt till media tog oss alla med byxorna nere vid lunchtid den 13′e September, med fyra timmar till matchstarten av bortaderbyt mot Häcken. Protesterna lät inte vänta på sig, matchen blev för både supportrar och spelare ett stort frågetecken i och med nyheten som läckt. Dagen därpå samlade ÖIS, GAIS & Häcken till presskonferens på Hard Rock Cafe på Avenyn, tiden var satt till 13.00 en vardag, för att försvåra för organisationen av en större protest. Trots tiden dök det upp många engagerade supportrar, främst från ÖIS & GAIS. På presskonferensen talade ordförandena för de tre klubbarna om att FC Gothia var en ide de haft på förslag en längre tid och att det var deras skyldighet att gå igenom olika lösningar för deras respektive klubbar. Samtliga supportrar på presskonferensen stod eniga bakom att oavsett situation, så var FC Gothia inget alternativ, någonsin, och att det varit fel från första början att ens våga fundera på att slå ihop de rivaliserande klubbarna. Presskonferensen avslutades med att alla ställde sig upp och gick ut i protest mot att ordförandena inte ville lova att slopa FC Gothia iden omedelbart. Direkt efter presskonferensen lät Örgryte IS meddela att ÖIS-gården senare på eftermiddagen var öppen för medlemmar att komma och diskutera med vår ordförande om ämnet. Trots en kort varsel på drygt två timmar timmar så dök det ändå upp ungefär 100 personer. Kritiken haglade tätt, då vår dåvarande ordförande Mats Rydhede hade svårt att förstå den enorma ilska och avsky mot frågorna som drivits bakom våran rygg. Mats Rydhede lämnade därefter för en förlängd timeout som slutade med avgång från ordförandeposten. Resten av den sportsliga säsongen var ett resultat av de negativa tongångarna som kommit från kölvattnet av FC Gothia. Det är med glädje vi lägger året bakom oss och inför 2008 började de positiva tongångarna åter nå vattenytan.
<
2008 – Avancemang och läktarras
Året blev det som 2007 aldrig blev. Styrelsen med Lars Ranäng i spetsen förklarade att nu skulle det satsas, ÖIS skulle bli att räkna med igen och ambitionen enligt tränare Jan Carlsson var att vinna Superettan. Med bilden av en ljusare framtid för klubben och dess supportrar växte även ambitionen om att förbättra stämningen på matcherna. Det naturliga publiktapp som pågått sedan den Allsvenska sejouren avslutats skulle vändas. Inferno Örgryte tillsammans med Balders Hage Tifo bestämde att det skulle satsas på koreografierna detta år. Samtidigt började man föra diskussioner med övriga ledande grupper på ÖIS-läktaren för att förhoppningsvis skapa bättre stämning i klacken. Möten med Balders Hage och Sällskapets fans ledde till forumet Klackunionen som var vårt gemensamma projekt att skapa positiv stämning på läktaren och ömsesidig förståelse. Projektet blev en succé, till skillnad mot åren tidigare i gruppens historia hade vi nu äntligen blivit den självklara mittpunkten på Östra Stå, synen på gruppen från övrigt folk skiftade från skeptiskt till positivt mer och mer. All denna goda publicitet hjälpte oss att skapa bättre stämning och förståelse om vår läktarkultur spreds, allt utan att kompromissa på våra ideal som ultrasgrupp. När sedan klubbens första son Marcus Allbäck presenterades som nyförvärv kändes det som förutsättningarna inför säsongen skulle vara otroligt positiva. Under året presterades flera bra koreografier, premiären bjöd på röda, blåa och vita flaggor där dom vita hade ÖIS-sköldar målade på, tillsammans med banderolltexten ”Vi Reser Oss Igen – Enade Bakom Samma Sköld”. Med den koreografin ville vi peka på att allt det negativa med FC Gothia nu är sopat under mattan och att 2008 var ett år där det var fullt fart framåt som gällde. Till Marcus Allbäcks hemkomst tillverkade vi också en koreografi med röda, blå och vita flaggor på sidan om en OH med Allbäcks silhuett på samt texten ”#11- En Av Oss”. Två banderoller ramade in tifot med text ”Pengar Styr Dagens Fotboll – Du Styrs Av Kärlek” samt ”Välkommen Hem Marcus – Klubbkänslan Lever”.
Den match som läktarkultursmässigt skulle bli årets höjdpunkt, matchen då det Allsvenska avancemanget säkrades blev inte riktigt som planerat. En OH med ”1887” på drogs upp inledningsvis men inte långt därefter förändrades våra planer radikalt. På grund av Got Events otillräckliga besiktning av Valhalla Idrottsplats gav ett räcke vika vid Örgrytes 1-0 mål i matchens inledning. Över 50 supportrar ramlade med huvudet före ner mot plastgräs, reklamskyltar och betongfundament. Mirakulöst nog blev ingen allvarligt skadad, men händelsen är unik, någon liknande olycka har aldrig utspelat sig på en svenska läktare, och vi får hoppas att det inte heller kommer att göra det i framtiden. Nästan alla ultras tvingades ta beslutet att flytta till kortsidan för att matchen skulle kunna spelas vidare. Därmed var förutsättningarna för en perfekt match förstörda. Trots detta vann Örgryte matchen och återtåget till Allsvenskan var fullbordat. Avancemanget bringade extatisk glädje till hela ÖIS-familjen som firade natten lång.
