Inferno Örgryte

(Länk till originalpubliceringen.)

Det finns stunder då jag undrar ifall det är jag som är den konstiga och dom som är normala. Häromdagen blev jag uppringd av ett par killar som skrev någon sorts universitetsuppsats om svensk fotbolls publikutveckling. De hade utgått från allsvenskans sviktande publiksiffror, och frågan om vad som gick för att motverka dem. Det var ambitiösa grabbar som pratat runt bland en hel del folk i fotbollens Sverige och fått ett ganska samstämmigt svar.

Nyckeln till den svenska fotbollspublikens framtid låg i kringarrangemangen.

En rad olika journalister och beslutsfattare hade uttalat sig – bland dem flera som gjort en poäng av att de minsann hade varit nere i Tyskland och studerat publikfenomenet där – och de hade alltså en och samma tolkning och framtidsanalys.

Kringarrangemang.

AlltsÃ¥… Jag är visserligen en enkel grabb som aldrig studerat marknadsföringsmodeller pÃ¥ akademisk nivÃ¥, men jag har i alla fall varit pÃ¥ rätt mÃ¥nga tusen fotbollsmatcher i mitt liv. Jag kan ärligt och uppriktigt säga att jag aldrig nÃ¥gonsin haft glädje av nÃ¥got enda kringarrangemang, och de har definitivt aldrig varit en faktor som pÃ¥verkat beslutet att gÃ¥ pÃ¥ matchen eller inte.

Inte heller tror jag att jag är ensam om det här.

Jag har ingen som helst aning om vad andra sett när de varit på fotboll i Tyskland, men själv har jag sett en publik som gått till Westfalenstadion, Volksparkstadion eller Rheinstadion just för att se på fotboll.

Gärna en bier och en bratwurst, givetvis, men inga hoppborgar, ingen ansiktsmålning och inga kändisar som drar fräckisar i en uppimpad konferenslokal halvtimmen före avspark.

I mina ögon är kringarrangemang faktiskt något som åstadkommer större skada än nytta, och som är en del av ett större och grundläggande feltänk.

I takt med att mindre ligor och fotbollsstäder i Europa utsatts för konkurrens från HDTV:ns alla Champions League- och Premier League-sändningar verkar folk som bestämmer fått för sig att lösningen ligger i att försöka återskapa soffupplevelsen på arenorna.

Bekvämare sittplatser. Närmare till snacksen. Fler och större storbildsskärmar. Mer tingel, mer tangel.

Jag tror verkligen att det är helt fel väg att gå. Ska vi lyckas locka folk till svenska arenor även i framtiden tror jag tvärtom på att särskilja livekonceptet från tv-upplevelsen. I det nakna allsvenska livet blir fotbollen aldrig mer högkvalitativ, stolstoppningen aldrig mjukare och popcornen aldrig mer microvarma än hemma i vardagsrummet – däremot kan stämningen bli högre, gemenskapen starkare och känslan av ett här och ett nu långt mycket mer påtaglig.

Anledningarna till att tiotusentals människor fortfarande går och ser på undermålig fotboll i Sverige eller Slovakien går inte att förstå genom att använda krass marknadslogik. De bottnar oftast i en högst irrationell och emotionell sak som stavas klubblojalitet.

Man går till Vallen och hejar på Brage eftersom det var det farmor och pappa gjorde, eftersom att man på ena eller andra sättet identifierar sig med klubben.

Det enda effektiva sättet jag känner till för att öka publiksiffror på sikt är att förstå den lojaliteten, att utgå ifrån den och uppmuntra den.

Sänk biljettpriset för barn och ungdomar så långt ner mot noll som det bara är möjligt. Gör allt som någonsin går för att skapa en bra stämning på arenorna. Bevara ståplats. Fokusera på fotbollen, och glöm den här vanföreställningen om att kringarrangemang på något sätt skulle leda mot frälsning.

Jag vägrar gå med på den här bilden av fotboll som en underhållningsindustri i mängden. De 35 000 människor som går och tittar på Fortuna Düsseldorfs hemmamatcher gör det inte av samma skäl som de som åker ut till Heron City en fredagskväll. Om de blir besvikna ena veckan väljer de ändå inte att se VfL Bochum helgen därefter.

Men – om vi nu får för oss att behandla fotbollspubliken som en biopublik finns naturligtvis risken att den på sikt börjar bete sig därefter. Och då lär alla som försöker märka hur lätt det är att locka med lågbudgetrullen från Trollhättan samtidigt som den nya blockbusterfilmen från Hollywood har premiär.

/Erik Niva

Med anledning av att ÖIS inte utesluter spel på Valhalla till nästa säsong (hur sannolikt det sedan är har vi dock ingen aning om) så vill vi bara klargöra vår ståndpunkt i frågan:

Valhalla IP är inget som helst alternativ om inte ståplatsläktaren renoveras och får en rektangulär utformning till skillnad från den nuvarande bågformen, samt att den förses med ett tak.

Vi har i Ã¥r gjort vÃ¥r bästa läktarsäsong pÃ¥ flera Ã¥r – troligtvis nÃ¥gonsin. Trots att en stor andel av de som stÃ¥r i klacken idag aldrig nÃ¥gonsin tidigare har varit med om en värre sportslig dekadens för vÃ¥rt älskade Sällskap, trots att vi i Ã¥r var det 37:e (!!) bästa laget i Sverige, trots att vi har fÃ¥tt möta lag som i stenhÃ¥rd konkurrens med varandra tävlar om vilka som kan vara mest färglöst och fullständigt ointressant, sÃ¥ har vi aldrig varit bättre pÃ¥ läktaren. Sveriges 37:e bästa fotbollslag har haft ett läktarstöd som utan snack är topp-10 i hela Sverige.

Vilka/vad har vi då att tacka för det? Givetvis har vi varit en starkt bidragande orsak till årets fina stämning, men även klackens flytt till en betydligt mer optimerad sektion på Gamla Ullevis långsida har varit ett riktigt lyft. Vi har fått en sektion som är som klippt och skuren för oss, till skillnad från Gamla Ullevis fullständigt hemska kombiläktare och tidigare säsonger på den alldeles för avlånga läktaren på Valhalla, som dessutom saknar allt vad akustik heter. Finns det fler faktorer? Bra fotboll? Intressanta motståndare? Bra arenaservice? En känsla av stabilitet i föreningen?

Årets enkronasmatch mot Varberg spelades som bekant på Valhalla. 4000 på läktarna, ettan mot trean i tabellen och en förkrossande 4-1-seger för ÖIS. Var det årets bästa stämning då? Absolut inte. Var det ens topp fem sett över hela året? Nej det var det inte heller. Varför inte det då? Jo av den enkla anledningen att det är fullständigt omöjligt att få till samma stämning på Valhalla i dess nuvarande utformning som på Gamla Ullevi. Det finns ingen akustik, ingen resonans och läktaren är på tok för avlång så det alldeles för ofta slutar i att det blir osynkat. Det går inte att få något att lyfta på Valhalla. Trots att vi spelade där säsongen när vi gick upp i Allsvenskan så finns det ingen match från den säsongen som är i närheten av det bästa vi har presterat i år. Inte. I. Närheten.

Om Örgryte IS inte utesluter spel pÃ¥ Valhalla IP nästa Ã¥r sÃ¥ tar vi för givet att det dÃ¥ ska innefatta en renovering av läktaren, annars är det inte aktuellt överhuvudtaget. Ska vi lämna för Valhalla i befintligt skick sÃ¥ ska vi bli utkastade frÃ¥n Gamla Ullevi utan nÃ¥gon som helst möjlighet att pÃ¥verka det beslutet, och dÃ¥ ska det vara under jävligt högljudda protester frÃ¥n samtliga klubbrepresentanter! Det är fullständigt ovidkommande om det skulle rÃ¥ka vara nÃ¥gra kronor billigare att spela pÃ¥ Valhalla, och den skillnaden kan för övrigt aldrig vara sÃ¥ stor att det är skillnaden mellan division 1 och Superettan. Det vi tappar i förlorad stämning pÃ¥ den flytten äter upp den mellanskillnaden flera gÃ¥nger om, samtidigt som – och det här är det viktigaste av allt – ÖIS i sÃ¥ fall deklarerar att vi supportrar inte betyder speciellt mycket och att spelarnas uttalanden om den goda stämningen är lika ihÃ¥liga som ett fabricerat citat signerat en pr-byrÃ¥.

Utan vi supportrar är vi just nu nästan exakt lika ointressanta som övriga lagen i division 1, trots vår historia.

SFSU:s värdegrund fastslår att den demokratiska traditionen inom svensk fotboll bör bevaras. Eftersom den så kallade 51%-frågan är en mycket komplex och värdeladdad fråga, anser SFSU därför att den bör behandlas med stor noggrannhet och respekt för alla intressenters åsikter. Idag saknas såväl beslutsunderlag som bred förankring kring ett förändrat regelverk. SFSU uppmanar därför SvFF att återkalla det remissvar som inlämnats till RF inför Riksidrottsmötet i maj.

Fotbollens ställningstagande
Inför Riksidrottsmötet i maj 2011, driver SvFF att en 34%-regel bör införas i RF:s stadgar, att möjligheten att införa en 10%-regel bör utredas samt att hela regelverket bör flyttas från RF till de enskilda idrottsförbunden.

SFSU anser
SFSU är positiva till en bred och öppen debatt om utvecklingen av svensk klubblagsfotboll. Vi anser att alla vägar framÃ¥t mÃ¥ste vara öppna för diskussion – även 51%-regelns framtid. Men alla dessa vägar bör utredas, innan fotbollen tar ställning till vilken väg man ska välja.

SFSU har ett årsmötesbeslut på att 51%-frågan ska vara fokusfråga 2011. Vi agerar därmed med mandat från 12.000 medlemmar, samtliga med anknytning till elitfotbollen. Vår ståndpunkt är följande inför årsmötet i SvFF och Riksidrottsmötet:

- SFSU anser att 51%-frågan är så pass viktig för många inom fotbollen, att särskild omsorg om både konsekvensanalys och förankring bör eftersträvas.

- SFSU anser att 51%-frågan inte på tillfredsställande vis utretts och förankrats, sedan fotbollens motion i ärendet stoppades 2009. Detta trots att både beslutsunderlag och demokratisk förankring efterfrågades.

- SFSU noterar att inga aktörer sedan 2009 öppet drivit att 51%-regeln bör luckras upp, medan en rad elitföreningar tydligt uttalat sig för att 51%-regeln tills vidare bör bevaras inom RF:s stadgar.

- SFSU noterar vidare att delar av inneh̴llet i remissvaret Рdet som r̦r 34%-regel inom RF och utredning av en 10%-regel Р̦verhuvud taget inte diskuterats.

- SFSU anser därför att fotbollen saknar både beslutsunderlag och tillräcklig enighet för att i dagsläget kunna ta ställning i 51%-frågan.

SFSU:s slutsatser
SFSU uppmanar därför röstberättigade organisationer inom SvFF, SEF och EFD att:

- …Ã¥terkalla fotbollens remissvar till RF.

- …pÃ¥ Riksidrottsmötet i maj 2011 istället driva, att en bred utredning om konsekvenserna av ett förändrat regelverk ska genomföras i RF:s regi samt presenteras i god tid innan nästa Riksidrottsmöte.

Utöver detta bör fotbollen:

- …utreda alla möjliga vägar att utveckla svensk elitfotboll, inte enbart fokusera pÃ¥ en uppluckring av 51%-regeln.

- …innan nytt ställningstagande om förändringar av reglerna i 51%-frÃ¥gan görs, göra en samlad bedömning om dessa utvecklingsvägar och förankra denna i en öppen debatt.

Det vore mycket positivt om Förbundsstyrelsen själv, på årsmötet den 26 mars, föreslår ett återkallande av remissvaret.

Publicerat av SFSU 2010-03-22